Reserapport från december 2022, publicerad i feb 2023 – Kanindé
Regnskogsföreningens projektkoordinator besökte projektregionen och samtliga samarbetspartners under november-december 2022. En rapport i fyra kortare delar läggs upp efterhand här på sidan. Tredje ut är Kanindé.
Jag, numera Regnskogsföreningens projektkoordinator, var med när Kanindé bildades på 90-talet och vi samarbetade under lång tid. Det är en sällsam upplevelse att arbeta med dem igen. Jag tillbringade sju dagar med Kanindé, varav fyra på resa till urfolken som vårt stöd går till, och tre på Kanindés kontor i delstaten Rondonias huvudstad Porto Velho.
Kanindé är sig likt. Kämpar. Det är nog den NGO som bäst jobbar med urfolk i hela brasilianska Amazonas. De fortsätter med tyngdpunkt på det mest centrala: antiinvasionsarbete, stöd till stärkandet av urfolkens organisationer och utveckling av urfolksledare, på senare tid kompletterat med stärkandet av urfolkens ekonomi med hållbart bruk av mark och skog.
På kontoret en dag kom den unge urfolksledaren för uru-eu-wau-wau, folket vars skydd och integritet varit Kanindés signum och vars kamp vi följt länge. Det var en stark upplevelse att tala med honom. Uru-eu-wau-wau folket och deras reservat i Rondonia är fortfarande en stor oas av regnskog omgivet av rancher. En relativt sett mindre del i norr är nedhuggen och det är en fortsatt kamp att slå tillbaka invasioner. Det är uru-eu-wau-wau som gör detta. Kanindé är en referenspunkt och ett stöd, men dominerar inte.
 |
|
Missionärerna förbjöd denna dans med blåsinstrument. De äldsta kom ihåg och nu dansas och spelas det igen, till stor glädje och vikt för sammanhållningen, Dcember 2022. Bild: Ulf Rasmusson |
De gångna fyra åren har varit svåra. Mycket av det som civilsamhället uppnått har förlorats genom förtryck, hot och nedmontering av myndighetsskydd för regnskogen. Ingenstans har det varit så svårt som i Rondonia. I valet nyligen fick Bolsonaro 71 % av rösterna, mer än i någon annan delstat, och fick en majoritet av rösterna i varenda kommun i hela delstaten. Guvernören är total ”Bolsonarista”. Det är fyra förlorade år för civilsamhället. Kanindés medarbetare har utsatts för mordförsök och förgrundspersonen Neidinha fick flytta från delstaten till hemlig ort en tid.
För arbetet med uru-eu-wau-wau och andra urfolk i Rondonia får Kanindé stöd från Jordens Vänner, vars handläggare jag träffat i Stockholm. Behovet av stöd från Regnskogsföreningen finns i stället omedelbart norr om Rondonia, i angränsande delstat Amazonas som är tre gånger större än Sverige. Amazonas har länge varit förhållandevis förskonat från avskogning, den sista tämligen orörda jätteregionen. Med början av asfalteringen av den 80 mil långa BR-319 vägen från Porto Velho till Amazonas huvudstad Manaus har en massiv nedhuggning initierats från Rondoniahållet.
Intill centrum för nedhuggningen i södra Amazonas finns urfolken parintintin, jiahui och pirahã. Där har Kanindé börjat arbeta med medel från Regnkogsföreningen och dess donatorer. Den mesta tiden tillbringade jag med parintintinfolket, som är flest och vars mark är uppdelad i två reservat med en och samma förening. En dag tillbringades hos jiahuifolket. Jag besökte den ena huvudbyn hos parintintin och huvudbyn hos jiahui. Jag deltog på stormöten med dem och deras respektive förening och i mindre möten med deras ledare och Kanindé. En del av samtalen kretsade kring de nya hoten utifrån; mycket av stödet hittills har gått till invasionsbekämpning och övervakningsexpeditioner vilket är mycket uppskattat. Jag deltog på en dagslång sådan expedition med parintintin. Värst utsatt nu är jiahui, med en invasion med nedhuggning som man inte fått bukt med på grund av hot och där man väntar på myndighetsbeslut med polisinsats som förhoppningsvis underlättas av den nya regeringen.
Vad jag fick klart för mig gällande både parintintin och jiahui är att en prioriterad åtgärd framöver är att stärka folkens ekonomi. Ska de fortsätta vara motiverade att skydda sin skog och reservat måste de kunna få bättre inkomster än de begränsade som nu fås från hantverk och skogsprodukter. Annars kommer trycket utifrån bli för stort och de kommer ha svårt att värja sig från att ta emot gåvor från t.ex. timmerbolag och att själva ta efter huvudbefolkningen som driver större monokulturer och i förlängningen bete för nötdjur. Delar av grannurfolket i öster, tenharim, är inne på denna utveckling efter att ha lierat sig med timmerbolag. Influenser därifrån är märkbara. Parintintin och jiahui vill därför etablera agroforestry-system på gamla odlingar, d.v.s. samodling av olika grödor för eget bruk men framför allt för försäljning. Väljs rätt grödor med rätt skötsel kan en god ekonomi fås på ett hållbart sätt utan nackdelarna med monokulturer. Ledarna jag talade med visade sig ha en förvånansvärt god bild av priser och efterfrågan på vissa av produkterna, som grund för att bestämma vilka man ska satsa på. Ett antal grödor t ex cumaru, cupuacu, acai och copaiba för mat, dryck, kosmetiska mm är tänkta. Flest plantor blir det sannolikt av kaffe, med en variant som ger hög kvalité i detta klimat och med god efterfrågan i ett ekologiskt märkningssystem. Det finns en god referens i Rondonia där Kanindé stött fyra urfolk att börja med agroforestry så vi vet att det kan fungera. Man har kommit fram till att runt 1,5 hektar är en lämplig storlek.
Jag fick se en mini-agroforestry odling hos vardera parintintin och jiahui. För att få skala på detta för hela byarna behövs initialt stöd till större odlingar, för inköp av plantor, teknisk rådgivning, ev en första markbearbetning mm. Parintintin vill gärna satsa på en SAF, ”sistema agroflorestal”, i vardera av de två huvudbyarna, och jiahui en SAF i sin huvudby.
Vad gäller pirahã gjordes inget besök, logistiken är svår och folket är semiisolerat. Pirahã har fått en annan typ av stöd, inriktat på grundläggande stöd till förstärkning av deras svaga förening.
På mötena hos Kanindé på deras kontor deltog i olika konstellationer Neidinha som är grundaren av Kanindé, Ideval och Israel som redan nämnts, Thami som sköter agroforestrysystemen i Rondonia, Dami som arbetar med GPS och bildtolkning, Nete som sköter administration och Hillary som medverkar i detta, samt Edinho, en resursperson som förstärker vid behov. Txai, presidenten i Kanindé, var på väg till COP mötet i Egypten. Vi behandlade allt från Kanindé i stort till projektet och, avslutningsvis, samarbetet framöver; det stöd som givits räcker till februari. Prioriterat är fortsatt stöd till parintintin, jiahui och pirahã, med koncentration av stödet nu till SAF agroforestry. Man behöver odling i minst en by, och om möjligt i två eller tre. Vad gäller invasionsbekämpning har det grundläggande stödet för utbildning och inköp av material gjorts. Fortsatt stöd till expeditioner behövs, men det är lättare få stöd för denna typ av arbete från annat håll, så Kanindé föredrar stöd till SAF för det är svårt att få. Därtill smärre stöd till kultur och deltagande på evenemang som berör parintintin och jiahui samt förbättrade metoder för paranötshanteringen hos jiahui. Vad gäller pirahã, som lever mycket närmare den okontaktade livshållningen, behövs smärre stöd till deras självhushållning.
Det finns andra områden i södra Amazonas som är under hot och som saknar en NGO som kan agera. Skogsreservaten Humaitá och Balata-Tufari och nationalparken Campos Amazonicos är tre sådana, där Kanindé är redo att börja agera om resurser finns. Det finns lokalbefolkningar i anslutning till alla dessa regioner. Kanindé vill inkomma med projektförslag för socioekonomisk kartläggning innanför och utanför respektive reservat, samt utbildning av ”miljöagenter”. Mest angeläget är Campos Amazonicos, utsatt för invasioner och med trolig förekomst av ett extremt sårbart okontaktat urfolk.
I fjärde och sista delen av reserapporten kommer ni att läsa om besöket hos ranchägarna.